Det var tydligen den typen av bar – han fann det lustigt själv även om han faktiskt hörde till, ursprungligen, den tredje kategorin av personer. Han funderade på att titta in därinne bara för att se vad som pågick i den tredje dörren.

-          Nej, det är upptaget här…

-          … är upptaget här…

Konstigt nog hörde han två röster inne från toan. En mans och en kvinnas. Det var underligt att de ens svarade men han tänkte inte mera på det – med all rätt; han hade viktigare saker för sig. Handtaget in hade ju också en massa bakterier på sig som han ansåg vidriga trots att han inte tagit av sig handskarna ännu.

Hans steg in på männens toalett istället. Där var han relativt ensam och kunde således syna sig i lugn och ro i lång tid. Han hade en perfekt skäggstubb, inte för mycket och inte för lite. Den var nästan som kvinnornas smink, den var precis, precis på gränsen – alltså perfekt.

Hans steg upp och gick till baren, innan dess hade han tittat på klockan och det hade gått ungefär en fem-sex minuter förbi tiden då de verkligen skulle träffats. ”Jag är aldrig sen men inte i tid.” Han stod vid baren och spanade. Han såg henne sitta ensam mellan två män som stirrade lite pö om pö på henne och i hennes urringning.

-          Marisa?

Visst var det hon och han gjorde, nästan per automatik, en beställning på husets öl i kanna och de tog en plats på ett ledigt bord. Han lyckades få barmästarens uppmärksamhet genom att ställa sig ogenerat och med ett brett leende på metallrören under baren som var till för de kortväxta och luta sig fram utan ett ord tills han fått dennes uppmärksamhet. Bara en liten gest med handen. Han bemötte henne också föredömligt artigt, som en gentleman, men egentligen tyckte han att hon var klädd långt under hans standard. Urringningen allt för djup, axelbanden allt för tunna. Färgerna? Svart och rött, lite puffigt sådär, såg inte bra ut. Kjolen kort – kanske hade de rent av samma mål för kvällen? Ansiktet var stort (fast på ett bra sätt) och hon var en av de vackrare i salen, men hennes ögonbryn var alldeles för tunt plockade, som i ett streck – det passade inte in i hennes ansikte.

Hon hade berättat sedan innan på bruten svenska att hon egentligen var polska och hans erfarenhet av dem var att männen var högljudda, skalliga med stora huvuden och bar matchtröjor när de klädde upp sig. Kvinnorna såg visserligen bättre ut, men de klädde sig som om de bodde i husvagn i mellanamerika. Hon passade även in här i denna bild, tyvärr för hennes egen skull. Han hade velat komma ner dit och läxa upp dem om ett och annat om hur man beter sig med klass. De två pratade ett tag om oviktiga saker för att bli bekväma med varandra medan de samtidigt hällde öl in i sig själva.

-          Hemlängtan?

-          Jag vet inte, ibland känner jag att det här med ansvar är så svårt. Jag menar när jag var liten gjorde alla andra sakerna åt mig, det var så mycket lättare, det hade varit så skönt att vara liten igen eller ha någon som gjorde sakerna åt en ibland.

-          Mja… Lite skönt är det att vara självständig…

-          Jag vet inte, jag har jobbat länge här och bott här men är inte säker ännu…

Han fick en känsla av att hon inte alls svarade på hans frågor utan bara malde på helt på egen hand, kanske han inte ens var nödvändig – hon verkade inte vara så ivrig på att lyssna ju. Mera ville hon kanske prata och prata och öva sin svenska. Han valde att på skoj testa henne med slumpmässiga ord och instick.

-          Brandbilar?

-          Jag vet inte, ibland tror jag att jag skall börja studera på…

Ja, eftersom hon inte verkade bry sig särskilt mycket om vad han sade så gick han över till att fylla på hennes glas i pauserna hon gjorde med ölen från den stora kannan han beställt in. Han hummade nu istället bara när det blev tyst och de höll på så ett väldigt långt tag – men sedan gick hennes bekymrande klagande över i ett trött leende som om hon äntligen, äntligen fått sin katarsis (även om han antagligen inte visste vad det ordet betydde) och var klar. De båda var fnittriga och det var således enkelt att hålla samtalet igång med en massa meningslöst babbel. Fortsätta precis som han hade börjat alltså. Han kom inte ihåg mycket av vad damen hade sagt och nu var han lite full och hon med. En typisk perfekt date, alltså.

De satt vid ett bord när en långsmal kille med grova glasögonbågar närmade sig.

-          Ledigt här?

-          Nej, det är upptaget här… [Hon svarade till honom och han såg förvånad ut.]

-          Du, jag tror bara han vill ha stolen – ja du kan ta den.

Han hoppade in med repliken eftersom hon verkade ha missförstått hans intentioner. Han tycktes även känna igen den repliken hon levererat. Han spelade om den i huvudet.

-          Nej, det är upptaget här…

”… upptaget här…” – det gick någon sekund ”Nähä!” – han trodde minsann att det var rösten han hörde innan för någon timme sedan från den tredje toaletten som förkunnade honom att det var upptaget där. Han log lite åt tanken, det kunde faktiskt ha varit hon. Han tänkte inflika med ett jaha, jaja, så du är från Stockholm, men ångrade sig, det hade visserligen varit kul om hon svarat ja, hörs det? med sin svaga polska brytning men antagligen hade hon bara inte fattat och skrattat. Eller jakat och trott att hon sagt det innan någon gång – vilket hon kanske hade, antagligen hade han frågat varifrån hon kom och hon berättat vilken stad och ursprungligen. Skämtet hade således inte funkat, antog han i sitt nuvarande tillstånd. Han sade inget och deras date gick vidare – men det finns en viss punkt under en date när killen skall, så att säga, lägga in en stöt, tänkte han sedan.

Och mycket riktigt finns det en sådan tidspunkt! För honom visade de sig efter en längre tids trevligt prat eller kanske dans som sedan föll i tystnad eller uttråkning för några sekunder. Det var en jobbig period där ingen sade något och dessa kom alltid, men oftast bara en gång per date. Efter denna tystnad och uttråkning blev allt bra igen och man kunde fortsätta som vanligt. Och då hade man sumpat sig...

Denna tystnad och tråkighet eller jobbighet (som nämnts ett par gånger nu) är nämligen en kritisk period – där han funnit att stötar skulle läggas in eftersom de betyder att motparten är mottaglig och rent av signalerar honom. Buzz buzz. De hade inte talat på några sekunder – hans puls gick upp – det var en kritisk period de var i nu. Med all säkerhet, han förlitade sig på sitt berusade sinne totalt. Det hade gått riktigt bra tills nu och nu var det hans tur – men man fick inte vara för självsäker eller för övertydlig eller ge för mycket komplimanger eller tala för mycket eller tänka för mycket på vad man får eller inte får göra!! Han blev riktigt nervös trots att han gjort detta innan.

-          Marisa, är det okej och jag kysser dig? Jag har velat göra det länge nu…

-          Fråga inte, bara gör.

Han satte sig på hennes sida i soffan bredvid henne.

-          Du är vackrare än vad jag kom ihåg att du var.

Han tog sedan hennes händer och kysste henne sakta och lätt. Man börjar aldrig med tunga eller med att tafsa omkring. Sedan släpp. Och voilà – den viktiga förstakyssen var därmed över. Nu kan man, om man vill, gå över till att hångla och tafsa lite mera. Han var lugn på den första biten men händerna letade sig till höfterna och upp längs revbenen medan han kysste henne och hon höll i hans kinder. De båda blundade och han var noga med att han rörde henne lätt och långsamt uppåt och bara snuddade – bara snuddade! – vid hennes bröst på vägen upp till hennes armar. Alla tjejer gillade det så.

De fortsatte och han gick längs kinderna upp mot öronen (med munnen) och nu rörde lite mera på hennes tuttar (med händerna), hennes stora tuttar, bara slätade lite om dem och fortsatte till magen och höfterna. Sedan började han lite lätt på hennes öra med munnen och slickade sedan lite på insidan av yttre örat och samtidigt drog förbi med handen över det känsliga centrumet av hennes bröst. Hon suckade djupt eftersom han synkroniserat både örontungandet och centrumsnuddandet perfekt. Han hörde på sucken att hon gillade hans tricks.

Han behövde gå på toaletten efter allt det där. Alltså ölen. Han gick ner i den bruna puben som nu var vackert upplyst av de ljumma ljusen i bakgrunden, atmosfären var varm och mörk och brun (och han var full och lyrisk) och välkomnande. Han gick ner för trapporna och denna gång tvekade han inte eftersom det ilade. Men han såg dock att dörren till huvudstadsmänniskornas toalett var öppen på väg in till männens. Därinne stod två tanter och städade upp. En av dem höll en bred skyffel mot marken medan den andre tryckte fram smutsen i den. Det underliga var att den tryckande tanten jobbade med en svart och tjockflytande sörja, som liknade flytande asfalt. Det fanns några underliga pissoarer längs väggarna som var överdimensionerade som om man skulle sitta i dem eller något. Något sådant hade han aldrig sett – trots att han var därifrån. Tanterna hade även lustiga kläder, de hade ljusa och gammeldags pigkläder medan de skyfflade. Vem jobbar med smuts i ljusa kläder? Och vad var det? Tanten med skyffeln stampade i marken i frustration över att hennes kamrat jobbade så långsamt och fick en nedslagen blick som svar.

Han kom in på männens toalett slutligen till tjoandet och hojtandet av unga män i sin bästa ålder, alltså hans jämnåriga. De ho-hoade till Seven nation army-takten ett längre tag. Herrar, glada och unga, som han själv, som om de hade vunnit något – de firade och han log mot dem. De alla skrek glada mot honom. Han log tillbaka och kramade en av dem på dennes väg ut. Han kände ingen av dem.

En man stod i pissoaren och lät penisen hänga och pissa ut – han träffade visserligen rätt – men han höll inte ens i den, den bara dinglade ut ur gylfen och han stödde pannan mot väggen med öppen mun. Antagligen skulle han dregla snart. Totalt dyngad, var mannen. Och denne var inte ensam – han hade visserligen missat ståhejet när han varit upptagen med sin date för kvällen – men det verkade vara ordentligt på gång i puben som faktiskt även var en mindre klubb.

Han tänkte bjuda upp henne på att dansa, så att de (så klart) kunde känna lite mera på varandra. De dansade till en dunka-dunkaremix av en låt av Robyn som från början var en cover på en annan låt. Perfekt hångelatmosfär eftersom det var mörkt och röken var tät. De dansade – först mot varandra men de var lite ur synk så han ställde sig bakom henne genom en enkel manöver med händerna som hon trodde betydde närdans när det egentligen betydde att han tryckte hennes baksida mot sin midja och höll händerna på hennes höfter och körde långsamt upp och ner medan han ibland hånglade ner henne över hennes nacke. Det höll på ett tag innan de var svettiga och insåg att det var lättare att hålla på så där sittandes. Deras plats var fortfarande ledig och kannan kvar.

Det hade gått över i lite mera grövre hångel som gärna undanvikes närmare beskrivning, men det hade visat sig att de inte pratade så mycket mera alls och pauserna bestod av att hon drack öl och han med, de två nästan i samma takt trots att han var lite större än vad hon var. De hånglade och hånglade och tafsade och ja…

”Förr eller senare…” – senare blev det och förrän han hann föreslå sitt förslog hon hennes hem. Han följde. Att ställa sig upp betydde samtidigt att bli varse om att man druckit. Han betalade med några lappar på bordet nonchalant – han hade egentligen planerat kostnaderna noga eftersom han inte ville slösa en massa på den här daten. Hon tog på sig jackan och han stod bakom. Innan hon tog på sig jackan hann hon med att böja sig ner och trycka ändan mot hans midja för att fixa skorna – eller för att retas med honom. Det lyckades hon fint med. Han var nu som en kåt älg utan balanssinne och sade ingenting, någon annan del hon antagligen kände mot baken talade för sig själv nu. Han hade gått ett tag utan, kände han.

Hemma hos henne nu och han uppmärksammade inte alls hennes hem. Inte heller hur de hamnat där – ”hon bodde ju inte alls i närheten ju...” Det hände att de stannade upp i mörkret på vägen dit och hånglade och föll ner på marken – de var tydligen mera fulla än de räknat med eller bara inte brydde sig – det är svårt att avgöra i denna stund och antagligen var det en kombination av de båda fallen. Hon hann även tafsa lite på honom när hon låg och de både visste vad som väntade och ville nästa tuta och köra på gatan där, problemet var att bilar tutade när de körde förbi och gjorde honom en aning för generad för att verkligen börja med de lite mera avancerade tricken han hade.

Istället i hennes lägenhet – hon bodde ensam och det fanns ingen som kunde störa nu. På ett klassiskt sätt gick hon baklänges med han gick framåt och de hade låsta läppar under tiden. Och ja, de snubblade över en massa över skor under sin konjugerade vandring men rörde sig i alla fall framåt efter att de lämnat jackorna på golvet i hallen och befann sig snart inne på hennes sovrum. Hon sa något åt honom, det kunde ha varit var tyst eller någon polsk komplimang, han var inte säker, men de var inte särskilt högljudda i nuläget ändå.

Han gick in på hennes rum och de lade sig i sängen. Han överst och hon med armarna om hans axlar.

-          Jesper, jag är så glad att du är här…

Det var mörkt och de båda var reda att köra på – de hade redan tagit av sig kläderna och inte mycket, så kallade, förberedelser krävde hon heller så, ja, de började helt enkelt med att göra daten fulländad, med tanke på de mål som han (och även hon till synes och till höres) hade satt upp. Han hade inte idkat på ett tag och det kändes som om distraktioner var behövliga lite då och då sådär för att hålla ut längre. Det hjälpte att tänka på vanliga föremål som lampor eller metallstycken eller plast för att dämpa upphetsningen och dra ut på akten.

Han kom istället att tänka på hur de träffats. Han hade gått med en kamrat på en spelning istället för att gå på ett nattskift, eftersom han helt enkelt inte var sugen att arbeta en helg. De hade sett något indieband som naturligtvis lät som alla andra indieband med en man som sjöng med långt hår som var brunt och skäggstubb med en lite gäll röst så där. Han hade uttråkats eftersom…

-          Knulla mig hårt!

… eftersom visst, bandet hade ett bra sound och var samspelta men deras låtar lät alla likadana och hans kamrat verkade digga mera än vad han gjorde själv. Spelningen höll på ett tag i en fuktig lokal och folket där höll sig lugna, det var ingen stor rockkonsert eller något i den stilen. Han hade sedan sett Marisa där, han stod farmför en pelare (ingen bra plats att se en koncert för övrigt) och hon var böjd ner och pillade med sin nylonbyxa. Det hade…

-          Hårdare!

… tydligen gått en maska i hennes nylonbyxa och hon stod och klagade på detta med ett leende när hon sett att hon fått hans uppmärksamhet. Han ville vara rolig och solig så han sade något glatt i stilen med jag hatar när det händer mig och det hade fått henne att skratta. Vad att säga senare? Antagligen sade han något om bandet att det kanske inte var så bra och eventuellt kommit fram till wow att de hade samma musiksmak (det hade de inte alls egentligen!) och att de borde träffas och se någon spela någon gång…

-          Knulla mig hå-årdare!

”Jag kan inte!” – han fick faktiskt nu ta pauser emellanåt och försökte förklara för henne att det gått ett tag sedan sist för honom och att han behövde dessa pauser – han skojade till och med att det var hennes fel att han behövde pauserna. De bytte position och han låg nu på hennes rygg, han hade ännu inte lämnat hennes inre utan de lyckades rotera utan att han föll ur. Hon satte ihop benen och bet i kudden och skriken dämpades medan han pumpade på för knugen och fosterlandet. Eller tja, det var inget vidare pump eller frekvens eftersom han kände att den här positionen bara gjorde det svårare för honom. Hennes bröst var mosade av tyngden och han fann hennes kropp utomordentligt sexig genom hela akten. Välsvarvad. Hon stönade så vackert feminint.

-          Jag tror jag kommer snart, Marisa.

-          Ja! Säg mitt namn. Säg mitt namn!

Hennes röst blev här grov och raspig när hon sade det sista och det funkade för honom – väldigt bra, även för henne. Han drog henne i håret hårt och slickade hennes öra – allting bakifrån. Han tog i nu eftersom han ändå skulle vara klar inom kort och ville maximera för hennes skull. Under sin klimax, som pågick under flera sekunder av accelererade stötar och stönanden (de låga han maktade med) som sedan stagnerade, drog han i hennes hår ordentligt. Och hon gillade det.

Sedan var det över.

Han var ordentligt öm efter hennes omslutning och gled ur henne och hon stönade, hon bad om näsdukar och sedan somnade han där med henne i armarna. Hon med. Det var visst ett tag sedan.

Han vaknade dagen efter och han mådde inte så bra. Han visste att mat gjorde saken värre så han avböjde en frukost. Han låg ett tag med henne och de pratade lite om saker och ting. Hon låg p hans bröstkorg och han hade armen upp för att ge henne plats. Han ville dra så han sa att han var tvungen att gå snart. Hon sa att hon ändå skulle iväg och jobba – ”Jamen vad bra då.”

Han frågade om han kunde gå in på toa – hon svarade jakande, men han var tvungen att berätta att det kanske inte var lägligt att använda den inom en, sisådär, fem minuter efter att han var klar, eftersom han kände sin mage dagen efter. Han lade en hand på magen för att illustrerade detta med en sur min. Hon hörde nog inte riktigt men visst, han gick in.

Han kom till ett badrum som var upplyst med ett stort fint badkar med ett duschdraperi täckande det. Det såg ut som om badkaret användes vilket skrämde honom lite. Han misstänkte sedan istället av vattenångorna att döma att hon alltså redan varit uppe och duschat och borstat tänderna innan han vaknat, eftersom hon smakade mint i munnen denna vårmorgon. Han satt ett tag på porslinsskålen och lät en del grejer passera. Toaletten hade bara små fönster och kanske mera än fem minuter hade krävts när han tänkte efter, under det att ångorna steg upp.

Han klädde på sig, det var inte lika fint längre att gå med dessa kläder, men han ville inte duscha hos henne. Det var något speciellt med att duscha hemma – han såg istället ordentligt fram emot detta. Något med hygienen eller nya, rena kallingar. Duschade han här var han tvungen att upprepa senare ändå... Han klädde på sig snabbt och hon bäddade och de talade inte så mycket. De båda var antagligen bakfulla – husets öl var ingen höjdare på det sättet.

”Jaja, då var det dags…” – han rörde sig mot dörren.

-          Har du varit på toa än?

-          Ja, men ge det kanske fem minuter till…

-          Mja-haha, när jag kan använda badrummet, min farmor är där inne och badar.

Nej, han fattade inte riktigt vad hon hade sagt förrän några sekunder senare så hans puls var förhållandevis lugn medan han gick ut. När han sedan var ute insåg han att han hade suttit och bakfylleexpulserat i vuxenpottan i samma rum som ett ångande bad togs – han hade bidragit till ångorna en del. Han blev röd i ansiktet när hon sade hejdå och frågade om de kunde träffas igen någon gång.

-          Javisst...

Han skyndade sig sedan iväg. ”Hur skulle detta gå?” – egentligen brydde han sig inte så mycket, det var ett ärligt misstag, men det stank något förfärligt – det visste han med all säkerhet. Det skulle Marisa även få märka när hon steg in där själv eftersom han inte sagt något till henne. Han ångrade sig och funderade på att säga något men, ”Äsch!”, glömde det sedan. Han orkade inte tänka på det just nu, orkade inte bry sig. På väg ut köpte han sötningsmedelsötad svart läsk i ny utformning och drack den sakta. Kaffe var inte att tänka på om han inte ville upprepa samma procedur som innan inom kort – han kände sina inälvor väl ju...

Han funderade på att dra hem men kände sig inte så pass sunkig att han var tvungen att duscha riktigt ännu. Han fann rent av att denna nya stil han var utrustad med var en lite cool och tuff och trashig stil, som han faktiskt funderade på att få in i sin garderob på något vänster i framtiden. Han tog bussen till en annan del av staden, lite mera österut. Det var fortfarande morgon och folket hade börjat samlas överallt, arbetarklassen hade börjat arbeta – utan klass, så klart. Bussarna var fulla, ingen plats för en catwalk och det orkade han inte heller med ändå.

Han kom till en gata med lite mindre folk och steg upp i en lägenhet. När han korsade vägen så han en sådan där överkörd fyrbent brun kaktus som inte hade tittat båda hållen. Hissen var en sådan där gammal och halvtrasig en som man var tvungen att stänga med ett extra galler eller något. Han valde istället att gå eftersom den var så sölig också, han kom upp till fjärde våningen och fram till en dörr. Han knackade på hos sin kompis Martin som bodde där.